För en månad sen tvingades jag ta det tuffa beslutet att ta bort Bolero. Ni som hängt med här ett tag vet ju att han varit skadad en hel del och till slut håller det ju inte längre. En dag i mitten på maj var han plötsligt halt när jag tog in honom från hagen, han hade haft vilodag dagen innan och inte gått speciellt hårt så jag gav honom en veckas vila men ingen förbättring, han var ca 3 gradigt halt i bak.
Så jag bad Ylva från husaby hästklinik kolla på honom här hemma och när hon nästan börja gråta förstod jag att det va kört. För ett år sen hittade vi ju kraftiga pålagringar i båda haserna, framför allt i vänster bak. Han har alltid haft stora gallor och nu hade det gått ner och påverkade senskidorna runt böjsenorna. Hon sa att vi kan sätta honom på metacam men troligtvis kommer han ha ont av att bara gå i hagen och absolut inte kunna ridas mer.
Så då kände jag bara att vad har jag för val? Bolero var en häst som älskade att springa och att bli riden. Gå i en hage och kanske ha ont skulle han aldrig trivas med och man såg att han hade redan gett upp, han som annars drog en framåt när man ledde honom gick nu bakom ryggen men sänkt huvud. Så redan dagen efter åkte vi in till husaby och tog bort honom. Det var nog det värsta jag varit med om, grät i en hel vecka. Det gjorde liksom så himla ont att vara utan sin bästis, han har alltid funnits där i 8 år, hur livet än har svängt i övrigt har han alltid stått där med spetsade öron och varit min klippa. Nu måste jag klara mig utan honom och försöka minnas allt roligt vi har haft, men helst av allt önskar jag att han stog här ute i stallet så jag kunde gå ut o pussa på honom för en häst som Bolero kommer jag aldrig att hitta igen.
Sista fotade ridpasset
Tävling i Skövde förra året
Dressyriga
Efter ett hoppass i paddocken
En en av det första lokala tävlingar, kom hen med tre rosetter :D
Han var verkligen världens vackraste häst <3
Tack för alla minnen mitt hjärta, jag hoppas vi möts igen ...
